Det svåra.

Att omformatera sitt liv och sitt tänk tar tid. Såklart. Har hittat många saker som fungerar och som nu blivit en vana, och sen är det vissa saker som är väldigt, extremt, oerhört och supermycket svåra att vänja sig av med.

Bakfyllefrossa och sockersugssupercravingsfrossa.

Just att hetsa i mig måste jag vänja mig av med. Det hör till en annan tid, fylld av dåligt samvete och "nu eller aldrig" tänk.

Läser många LCHF-bloggar där det står att deras väg är den enda som fungerar för att tampas med sockermonstret. Jag tror inte riktigt på det, jag tror mer att det handlar om väldigt mycket psykologi och gammalt, dåligt tänk. Håller däremot med lchfarna när det gäller att ta bort spannmål och liknande, främst för att jag tror att överdriven konsumtion av gluten och socker är direkt skadlig för mig och min lilla mage.

Nu virrar jag bort mig, kan ha att göra med sen utekväll igår som jag inte riktigt har skakat av mig (drack bara rödvin dock, tjoho!) vilket också anledningen till att jag skriver det här. Jag tänker inte äta pizza eller godis idag. Mind over body. Däremot så kommer den här dagen vara en total kamp för att inte överäta till den grad så att min mage gör ont vid läggdags.

Idag blir det krig. Mig själv och min mage mot frossarmonstret. Angaaard.


Måste ju slänga in en bild också och eftersom jag verkligen inte är en vacker syn idag så får det blir på dom här typerna som jag nästan krockade med på min powerwalk häromdagen. Trodde jag hade zoomats bort till mellanöstern en sekund innan jag insåg att det var cirkusen som var på besök: