onsdag 23 maj 2012

Relationen till mat

Funderar på det här med relationen till mat.

Många som är hälsointresserade har ju haft ett mer eller mindre komplicerat förhållande till mat och jag är väl inget undantag.
Eller snarare så har jag haft ett väldigt komplicerat förhållande till mat under en kort period när jag var 18-20 då jag gick ner från 57 till 45 kilo till mina 173 centimeter. Det innebär ett bmi på 15 vilket kanske inte är så jättebra.
Såg ärligt talat förskräcklig ut.

När jag kom ur den "lilla fasen" så var det med en inställning som löd: "fuckit, jag ska NJUTA av livet och inte stressa upp mig över oviktiga saker som kost och träning!"

Det betydde alltså att jag totalt la ner ALLT som hade med träning att göra och åt mer eller mindre enbart skräpmat. Ett tag. Sen så växlade jag ner och åt lite normal mat ibland och skräpmat på helgerna i några år. Vikten gick upp till 64 (den högsta som jag någonsin har haft) och stannade där.
Inget att klaga på kan man tycka, en fullkomligt normal vikt till min längd.

Fast jag gillade det inte, inte alls. Inte bara det att min fettprocent var hög och att jag var "lös" i kroppen utan jag kände inte igen mig själv. Jag har alltid vart en rätt mager tjej och det är så jag känner igen mig och förutom det så är jag rätt hypokondrisk och att äta såpass mycket skräpmat KAN ju inte vara okej på något sätt, vilket min mage också tydligt berättade.

Kom in i en lång sväng med fullkornsprodukter och fettfritt vilket gjorde en del för vikten, men däremot inte för sockerfrossandet eller magproblemen.

Är så glad över att jag hittat en ny väg nu där jag oftast skippar gluten och för mycket socker och både har balans med vikten och magen!
Vet att min vikt nu kan anses alldeles för låg i förhållande till min längd, men eftersom jag äter runt 2500 kcal per dag (ibland mycket mer och ibland lite mindre, men utslaget över en vecka.) så kan det ju inte vara ohälsosamt?

Till hösten så tänkte jag satsa mer på muskelbyggande och omformatering av kroppen, vilket sjävklart kommer att resultera i en viktuppgång. :)

Jag som liten och obekymrad:




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar