Man blir smart av träning!

Ibland när man tänker träning och framförallt gym så ser man framför sig anabolstinna muskelkillar med jordnötsstora hjärnor som står och grymtar. Eller ja, iallafall jag. Då tänker man kanske att det är träningen som gör så att kroppen får ta all energi från hjärnan för att sätta in i musklerna (eller att det är bristen hjärnkapacitet som gör att personen sätter all sin energi i träningen istället).
   
Iallafall; Jag jobbar full tid och pluggar sociologi på distans samtidigt. Det skulle kanske vara en anledning till att skippa träningen på grund av tidsbrist. Fel. Träningen är en förutsättning för att jag ska kunna plugga, eller det underlättar iallafall enormt!

Under en ledig dag så kan jag avsätta en förmiddag åt studier. En timme går, två timmar går, tre timmar går och det jag läser verkar obegripligt och det jag skriver ännu mer obegripligt. Hjärnan känns som en överkokt havregrynsgröt. 

Däremot när jag har jobbat en hel dag, tränat efteråt och kommer hem sent på kvällen så är hjärnan på högvarv av alla endorfiner och lyckohormoner att jag känner mig som Einstein och tre timmars studietid en träningsfri dag går på tjugo minuter!

Vissa säger att socker sätter igång hjärnan när man ska plugga, men jag slår ett stort slag för träningen. Det fungerar för mig!

Ett par röda, illasittande glasögon utan glas förvärrar inte heller situationen!